hackney 12:11


gammal bild från när jag och hanna åt indiskt + drack öl hemma hos henne på odenplan.

har så många bilder jag vill föreviga, dela med mig, arkivera härifrån. london är drömskt skitigt oväntat och jag vet inte vad jag gör här egentligen men det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara just nu.
snart kommer massa fina hit och botar hjärtknipet som uppstår då och då pga saknad och om dagarna sitter jag i en vintagebutik och skriver och ritar och om kvällarna dricker jag öl. har med andra ord ingenting att klaga på.
 
hej.
 

130815


några av de få bilder som har tagits i sommar: vi var på edwards landställe för att ägna oss åt diverse idylliska sommaraktiveteter. 

sommaren slukades skoningslöst i ett nafs men vad gör väl det när man har en höst framför sig. gillar att ha en höst framför mig.

130614

   
Igår kunde vi försörja hela Afrika med våra tårar.


Sedan sprang vi ner för trapporna, ut från det som varit hela vår värld och det enda vi säkert har haft och lämnade det bakom oss. Nu är det bara ett förslutet dokument som förtäljer om hur unga vi en gång varit.

Jag brände axlarna i solen under champagnefrukosten, försökte sätta ord på vad kärlek är i kritvita studentmössors foder. Oroade mig för gräsfläckar på klänningen när jag vilade mot ett sylvasst höftben i parken. Vi låg sammanflätade, armar och ben tillsammans ovanpå under intill varandra. Med slutna ögon, lyssnandes till sorlet omkring oss: Det omslöt oss på samma sätt som solens strålar. Det var varmt men en oroande hetta som gav ett lätt tryck över bröstet för man vet ju så väl att solen så småningom går i moln. Man kallnar.

Man klamrar sig fast vid kameran, tänker att nog ska vi kunna frysa tiden alltid. Den bästa dagen i våra liv och den skall tas tillvara på. Lycka är så hal och flyktig men dessa timmar spelar sådant ingen roll. Vi snubblar omkring i gräset på stiletter och platåer, drar i klänningsfållar och rättar till kostymer. Äter torra frallor som föräldraföreningen försett oss med och försöker förstå vad som håller på att ske. Att detta är det som alla andra har gjort före oss och att det är vår tur nu. Att det här är den sista dagen som vi är ett vi. Vi är våra egna men vad är vi egentligen utan och med varandra?

Vi äter vad som liknar den sista måltiden bland långbord och findukar och bordsplaceringar och brinnande förhoppningar om att få stipendium på flera tusen kronor. Jag tar min vän som sitter tvärs över mentalt i handen, så går vi upp på scenen och ger vår så ärliga kärleksförklaring till vår bästa mentor och förebild. Och när jag ser att hon torkar sina tårar med den gröna pappersservetten släpper nervositeten och jag känner mig bara så otroligt stolt.

Men det finns så mycket som jag kommer sakna. Att varje morgon styra sina steg mot sitt livs kärlek – En plats där alla får plats och som man vågar kalla sitt andra hem. Det river och skär i bröstet när jag tänker på allt som vi gjort, åstadkommit och gjort till vårt. Det sliter i hela mitt väsen när jag tänker på att allt det ändå inte hade varit detsamma om vi låtit bli att skingras nu.

Men så igår sprang vi ut. Vi höll händer i språnget rusade nerför stentrapporna och jag tänkte att jag inte får vricka foten i de där satans platåerna. Sedan stod vi bara där rätt upp och ner, och det kändes som om vi var igelkottsungar som blivit dumpade i skogen av vår mamma. Vet ni att igelkottmödrar gör så? Tar ut sina ungar till en dunge när tiden är mogen (?) och lämnar dem sedan där till sina egna arma små liv och spirande öden. Det stack i mig och det sticker fortfarande.



Det är så svårt med avsked när man inte vill släppa taget, det är bara det.
       


武士//バタフライ

 
 
flyter omkring i någon slags sentimental smörja för närvarande. återkommer när det lagt sig. 
       

11:39



:såhär motiverad är jag till att göra genomtänkta val och rangordningar till högskoleutbildningar på antagning.se.

det var nog allt
    

12:22



när jag och peddo var på picassos och duchamps utställning på moderna. 

saknar att socialisera mig. tiden slukas av bilkörning och teori och ikväll ska jag jobba.
         

130403

 
har köpt en tröja som är väldigt rosa. känner mig precis som en my little pony och det är exakt det jag vill uppnå när jag klär mig.
annars vill jag mest skjuta teoriboken. men det är ju halva priset på glass på pressbyrån i alla fall
  

17:25



hej matilda! och ev någon annan som snubblat över denna fis i cyberrymden.

lever och frodas även om detta inte framgår här. övningskör känner mig vilsen känner mig lyckorusig känner ingenting tittar på serier längtar och fasar undrar tänker dansar 
       

19:37



hej mannar. har gått och blivit med macbook och då kan man ta sådana här spexiga photoboothbilder.
för första gången på ganska länge vill jag inte vara i sverige men jag är det ändå. bidar min tid.

mvh
 

21:14

det har varit tyst här (kanske pga att det känns som om allt har varit tyst ett tag). jag vet inte riktigt vad jag gör av mina dagar men de fylls på något sätt av arbetspass på ett nytt jobb tv-seriemarathon på netflix födelsedagar och sådant här:




på alla hjärtans dag hade jag de bästa av dejter i egenskap av amelie, chi, hanna och peddo. vi var på ett töntigt singelevent i en galleria där vi drack gratisöl.


och detta är peddos standardreaktion när jag fiskar upp kameran ur väskan och riktar den mot henne.


sedan gick vi till berns där det kvällen till ära fanns heliumballonger och en fotoautomat där man fick tränga ihop sig och ta hur många remsor man ville. önskar att det alltid var så på klubbar.

idag har jag ätit godgod lunch med amelie samt pratat studentpanik och poddat och fikat med maria. fint.

11:42




dessa bilder på världens bästa hedvig är ett år och sex dagar gamla. 
saknar henne och alla andra fantastiska som jag inte träffat sedan innan musikalrepen och som jag som bäst har hunnit krama på lite snabbt efter föreställningarna.
är trött på följande inslag i mitt liv:

1. dödsförkylningar och feber
2. snöfall och snödrivorna som det orsakar
3. uppsatser och rapporter
       

aja



en matilda i förra veckan på esplanad.

nu. nu är det slut. allt som har stannat av i månader börjar om igen samtidigt som ingenting är som det var då och nya saker tillkommer.

är det nu man ska livskrisa?


11:09

en av de få stunder på maximteatern som jag har förevigat: camilla under sin förvandling till mabel i sminklogen.

feber och halsont hindrar mig från att ta mig till dagens enda lektion, fotografisk bild. saknar tiden då min kamera inte var halvtrasig och mitt fotointresse var mer dedikerat.

imorgon inleds början på slutet - vi har tre föreställningar kvar och sedan ska vi dansa en sista musikaldans tillsammans. sedan börjar skoldagarna på riktigt igen och även om det känns fruktansvärt plågsamt nu vet jag att jag kommer sakna dem efter studenten. så låt oss göra det bästa av dessa månader för att sedan ta emot den nya friheten med öppna armar. det är precis vad jag vill göra nu. 


21:09



annikas bilder.

det som vi har kämpat för i månader har tagit form och nu visar vi upp det för fulla salonger. trodde nog aldrig att jag skulle vara så genomlycklig som jag hittills fått chansen att vara när jag varit där med dem. trodde aldrig att jag kunde gråta sådana floder över en musikal och över en gymnasietid som om bara ett halvår är passé.
januari som annars alltid brukar vara en kylig månad har visats sig kunna vara så mycket mer och jag är hela tiden nervös euforisk fnittrig och fullkomligt utmattad. jag kommer sakna det
       

21:37



En fin och lite suddig sandra som jag ramlade över i bildarkivet.
Kommer aldrig till skott med någonting känns det som och januari är aldrig bra men det ska vi tillsammans ändra på från och med på lördag då vi åter ses igen för att repa ihjäl oss inför detta. Om du bokar säg till så får du en puss hejdå
   

22:39

 



3




tre vackra som jag tycker om. vi var på hannas landställe på höstlovet (<3) och dessa togs innan båtfärden.
nu yr snön utanför mitt fönster och jag bestämde mig för att inte ens försöka ta mig till tågstationen och skolan; istället äter jag risgrynsgröt med tranbär dricker te och överväger att ta tag i arbetsmiljön och psykologin.

23:07



detta är agnes. ikväll var vi på fotografiska och faschinerades över david lachapelle och hon tyckte jag skulle skriva här och kameran var med så då blev det så.
det är december imorgon vilket innebär beslutsfattanden. har kommit till insikt om att jag inte tycker om att ta beslut när det innebär att jag tvingas exkludera något
   

121014



idag fyller denna donna arton år och igår blev vi serverade risotto och vin därefter drack vi billig öl på vurma för att sedan dansa vidare. du är så himla fin puss grattis
  

21:08



det är oktober dvs mörkt på morgonen i min säng mörkt på kvällen när porten stängs bakom mig på kungstensgatan. det känns okej eller snarare ingenting alls. ingenting känns och det gör ingenting. oktober kommer alltid vara sådan
     

Tidigare inlägg
RSS 2.0