vill kanske helst av allt vara i en annan stad, i ett annat land med de som jag håller av allra mest och dansa tills kroppen inte orkar mer, men istället går jag på intervjuer och träffar fina som jag inte sett skymten av på månader. jag längtar iväg och nostalgierar mig i svunna tider på samma gång parallellt som jag överväldigas av hur fantastiska människor som är jag är omgiven av. och det slår mig alltid hur väldigt bra jag har det.